Nej, det blir av olika anledningar ingen bild till det här inlägget...
Jag är väl egentligen inte den som är den när det kommer till allmänt uppfattade äckliga eller osmakliga saker. Inte så himlans kräsmagad liksom. Jag bryr mig nada om bäst före-datum och har druckit fil som haft mer än en månad på bäst före-nacken direkt ur tetran, jag har skrapat och lyft bort mögel från ostar och ur syltburkar och sedan ätit med bibehållen hälsa, jag tuggar i mig såväl blodpudding som sniglar, råbiff, lever, hjärta, ostron och annat intressant (allt utom fläsk- och grynkorv kan man enkelt sammafatta det) med nyfikenheten som guide och jag vill helst ha min köttbit så blodig som möjligt, den ska knappt ha touchat grillen. Jag drömmer om att ta jaktlicens (det blir nästa to do när ekonomin är i balans igen!) och lägga ner min egen älg eller vildsvin och jag kommer göra det som krävs därefter för att få djuret i tallriksvänligt skick. Jag är inte pervers på nåt vis, men jag känner att jag liksom lättare skulle kunna stå för att vara köttätare om jag visste att djuret levt ett härligt liv i skogen och dött hyfsat lycklig, liksom. Det skulle för mig vara naturens gång.
Jag har hört ljudet när en bröstkorg sågats itu och brytits upp och sett ett sjukligt förstorat människohjärta lämna kroppen för att ersättas av ett donerat friskt. Jag har känt knaket av revben som ger vika under mina armars tyngd när jag gjort hjärtkompressioner. Jag har lagt om djupa sår orsakade av brustna suturer efter en bukoperation där man sett tarmar ringla på botten eller en vadmuskel som en blottad tvåkilos fläskfilé eller en infekterad stump med utstickande benpipor efter en amputation ovan knäleden eller illaluktande, bakteriestinna bensår som går genom all mänsklig vävnad ner till vitt ben och gulglittriga senor. Varit med och öppnat upp bölder stora som granny smith-äpplen där gråkletig, stinkande sörja vällt ut och doktorn konstaterat att det hela mycket väl skulle platsa på you tube, reponerat benfrakturer och axelluxationer med ett knakande, torkat alla möjliga tänkbara kroppsvätskor i rikliga mängder, ömt lagt ner aborterade små foster i pappkartonger och lämnat dem i ett proppfullt kylrum med en minst sagt vemodig känsla i kroppen, sett livet lämna en människa i form av en riklig blödning från en kroppsöppning, sugit rent trackar igenkletade av segt slem (med verktyg alltså - inte med munnen) och omändertagit ett avsågat pekfinger i en plastpåse i en plastmugg med isvatten. Jag har varit på patologen och hunnit tänka tanken att vad skönt att de lagt en duk över huvudet så man slipper se för att sedan inse att det är insidan av skalpen som dragits över ansiktet då man öppnat upp skallen, sett sex meter tunntarm ligga i en röd plasthink på golvet och en uppslicad hjärna på en rostfri bänk brevid, stirrat in i en tom mänsklig skalle och sett blodproppar stora som trädgårdssniglar dras ut uppklippta lungvener (dödsorsak lungemboli således). Det är ju inte så att jag jublat alla gånger direkt, men jag har tagit det hela med...jämnmod.
Nej, inte är jag lättäcklad eller kräsmagad direkt, men det finns en sak som ger mig rysningar och halvkväljningar av att bara tänka på det…
…simbassänger. Varmvatten fyllda tankar där kreti och pleti skumpar runt och släpper hår, hudavlagringar och saliv. Näsinnehåll som luckas upp och fräses ut av en kallsup. Kroppsvätskor som blandas. Fotvårtsvirus och skinnslamsor som sprids på fuktiga, halkiga klinkergolv. Att där finns klor ja? Jomen härligt, typ ett av världens värsta gifter som antidot…nä på så kallade badhus sätter jag inte min fot, men nu ska vi alltså sänka ner vår fina lilla rena fräscha bebispojke i en jättebassäng och jovisst - nog skulle väl pappan klara av att bada med honom på egen hand med mig hulkandes på läktaren. Men ÅH vad jag kommer vilja skvätta runt där med honom och se hur jättelyckligt han plaskar på.
Babysim alltså, inte bara lek och lär för lillen utan ren KBT för morsan. Två veckor till nedsänkning…snart har jag inga fobier kvar!
Eller jo, det skulle väl vara höjder då. Nu ska vi äta smaskig middag efter en härlig lördag i familjemysets tecken. Det blir svamprisotto med torskrygg! En favorit och antagligen en braig uppladdning inför morgondagens planerade långdistansare. Hoppas ni njuter lördagen kompisar!