Måndag
Ni vet när man känner sig sådär småsliten efter en helg med smått dekadent leverne? Man har ätit rätt ohälsosamt (typ smörgåstårta och kladdkaka till lunch, lättsaltade chips till mellis, morotskaka och "diverse" till middag...), druckit en del öl, erfarit sömn av något dålig kvalitet och det dessutom regnar och blåser ganska så friskt utomhus, och man ska ut och springa... Benen känns tunga och stela, magen tveksam, skallen lätt ångerfull (förstörde jag hela formen på lördagens partajj????) och omotiverad. Ni vet känslan, typ? Och så ger man sig iväg...
...och bränner av 12 kilometer i ett skönt 5.10-tempo som känns plättlätt och man känner att man (nästan) LÄTT skulle palla cirkus en mil ytterligare i samma fart?! Alltså, hoppas ni vet den känslan, för den är tusan en av de bästa som finns! Kanske är det inte så dumt att rensa ur kroppen med lite party once in a while, och kanske är han inte helt ute och cyklar ändå, den där öldrickaren Fredrik Uhrbom? Fan trot. Ska nog inte formtoppa så inför Sthlm marathon, dock. Anyways så är det det snabbaste jag sprungit en dylik distans sedan lill-K kom, och då försökte jag inte ens springa fort utan det liksom bara blev så. Skulle ha kunnat kuta fortare också, så det så. Sjukt nöjd.
Tisdag
Ingen löpträning, dock en heldag på sjukan igen, samma som förra tisdagen. Hospitering på narkosen där jag alltså avser jobba i framtiden. Sjukt kul att grejja matlåda och mellisar, gå upp i ottan och bajka mot lasarettet. Himla intressant väl där! Skönt att få lite sån...jamen typ "vuxentid" liksom. Men OJ så man kan sakna den lille (som inte saknade mig nämnvärt då han hängde med sin högst älskade moster och knappt rörde en min när jag kom hem framåt 17-tiden...jag hade förväntat mig att han skulle komma krypnades emot mig i räcerfart med ett glädjetjut men tji fick jag, ja) och hur ska man få ihop allting när man börjar jobba på riktigt sen??! Handla, städa, umgås, mysa, träna, laga mat, sova...? Fattar inte det. Tur att det dröjer typ ett år (ska ju plugga först!). Känner mig redo att jobba lite grann i sommar iallfall...om jag har lust. Tänker verkligen njuta big tajm av den här tiden - vilken ynnest att få vara hemma på detta sätt! Kommer aldrig mer igen.
Onsdag
Vilken dag! Vilket väder!! Utomhushäng hela dagen, från morgon till ganska sen kväll. Chill i solen, plockihopsalladslunch från Ica, massa prat och bebishäng med bästa grannen. Fick härlig kvalitetstid med tre av mina fyra närmaste vänner (varav en per telefon för visso) (och den fjärde är syrran btw), paketöppning (igen!) och massa marapepptalk med Debbsan och vi har körschemat redo för den 31 maj! Avgång från E-tuna 0800 - TJOHO! Bokade hotellfrukost på söndagen efter maran också, barnfritt. Ska visionera den gofrullen när det känns tungt sista milen. Alltså, jag är ju aldrig särskilt hungrig där efter målgång (bara sugen på kaffe och snus...), men dagen efter; hål i magen liksom!
Blev lite spring också på eftermiddagen, 9 km i inledningsvis bra tempo. Klappade ihop lite av värmen på slutet dock och konstaterar än en gång att om det är så här varmt nästa lördag är det klippt kört för mig. Älska shortsväder iallafall! Shorts är skönaste plagget såväl som när man ska vara snygg som ledig som tränande, tycker jag.
Torsdag
Idag alltså. Sitter inne och svalkar mig med en låda jordgubbar medan lill-K knoppar eftermiddag ute i vagen i detta nu. Samma ljuvliga väder idag och trots att jag håller mig i skuggan mest lyser axlarna röda. Har hängt med föräldragruppen i en härlig (lek)park i närheten, pratat om livet, gungat bebbe, ätit lunch och druckit en del kaffe. Egentligen tål jag värme ganska dåligt, även om jag förstås älskar vädret vi har nu! Bäst för mig att hålla mig i skuggan allt som oftast och med bebbe är det ju inte särskilt dumt. Och om dagens planerade springeri ska gå av stapeln så gör jag bäst i att återhämta mig inne i svala tegelhuset nu, haha.
Nu är det förresten bara nio dagar kvar till marastart och då brukar jag börja dra ner på distanserna en aning. Eventuellt blir det en mil idag, kanske något kortare men absolut inte längre. Det är för sent att samla kilometrar nu. Helgen innan (nu på lördag alltså) springer jag sista "lång"passet, ett kort sådant. Förr om åren har det blivit 16 km, men rundan jag är sugen på nu är 18 och det gör nog inget. Nästa vecka blir det bara ett par lättdistansare för att hålla benen lite igång. En av dessa har förr om åren haft inslag av ganska mycket fart, men vi får se hur jag gör i år. Faktiskt har jag lite känningar i höger knä. Tror att det började när jag sprang i lördags (25 km stekhett i skogen), men det konstiga är att det inte känns ett dugg - och då menar jag verkligen NADA - när jag väl springer, det är när jag ska igång det smärtar till ordentligt. Typ upp ur sängen på mornarna, upp från en stol, börja gå efter att jag stått en stund osv. Känns som att det har med lårmuskeln att göra. Skumt, men ofarligt hoppas jag, eftersom det inte känns när jag går eller springer.
Måste skriva mer om mina maratonfunderingar känner jag, det börjar bubbla lite i mig nu när jag tänker på det. Den där skräckblandade förtjusningen, ni vet. Men det får förtjäna ett eget inlägg!