Jag och Debbsan, som trots att hon inte kunnat träna ordentligt på typ två månader grejade hela svängen utan problems! Så jäklans bäst!
Stockholm Marathon 2014, vilken upplevelse! Och ja, jag är NÖJD. Väldigt nöjd faktiskt, även om jag lite grann hade hoppats på 3:59:nånting egentligen. Men alltså allvarligt (säger till mig själv på skarpen!), vad spelar tre minuter för roll va?! Jag har kutat ett maraton liksom. Igen! Och inte var det sista gången heller, för trots att jag hade det rätt så tungt bitvis och trots att jag sitter här nu med en rejält ond vänster fot som varnar för att springvilan kommer bli lite längre än "normalt" den här gången (höger lår som varit ett strul i två veckor tiger dock still. Himla knepigt med kroppen många gånger alltså!) kan jag bara inte tänka mig att inte få uppleva denna überhärliga, tuffa, stämningsfulla, prövande, skitroliga tillställning i vart fall en gång om året!
En mer detaljerad rapport hoppas jag kunna bjuda på här så småning om!!