Jag var lite extra nöjd med att få till 50 km spring i benen förra veckan då jag tänkte att den här veckan kanske skulle bli lite svårare att få till träningsmässigt då jag har lite annat att stå i (the dop you knowe), men än så länge går det faktiskt helt förbaskat bra! Kanske för att jag liksom måste vara lite mer effektiv? Inte vet jag, men gött är det. Det är bara onsdag idag och jag har ändå fått till två riktigt bra pass.
![]()
![]()
Igår stod det lättdistans i planeringen och jag stod taggad och ombytt halvvägs utanför dörren när K kom hem från jobbet, hade ju en middagsdate att passa. Kroppen kändes sådär härligt tajt och lätt för första gången på hundratals evigheter och benen var pigga. Tänkte att jag lika väl kunde ha lite extra teknikfokus och köra lite lätta fartökningar med jämna mellanrum för att liksom spajsa till det hela en smula och joggade helt enkelt 700 meter för att sedan pinna på lite snyggare 300 meter och körde så x 10. Det hela slutade på 54 minuter vilket faktiskt är den snabbaste mil jag gjort sedan lill-K kom till världen och även om det inte är nån märkvärdig tid ens för mig så är jag himla…nöjd liksom. Det var ju liksom inte jobbigt nånstans och känslan var så skön! Jag kan redan nu säga att jag inte kommer sikta på nått nytt PB på milen i år (kanske aldrig någonsin faktiskt?), men under 50 minuter ska jag innan sommaren är här. Kul med ett nytt litet mål.
Dagens pass var en tokig grej jag kom på när jag låg och filosoferade härom kvällen. Trodde faktiskt i ärlighetens namn att det aldrig skulle bli av eftersom det kändes lite…ja, jobbigt, men tro det eller ej nu har jag det bakom mig! Har ju ett grymt behov av att nöta lite backe och bara en lagom uppvärmningsjogg bort ligger en riktigt grym superbacke som lockat mig med skräckblandad förtjusning… Att springa där på kvällstid funkar dock inte ännu då det blir för mörkt och att springa den på helger funkar inte heller (för då har jag annat för mig hehe) så det enda alternativet nu har liksom varit att ha lill-K med i vagnen. När det var dags för hans förmiddagnap idag travade vi således iväg och jag parkerade honom halvvägs upp i backen och brände av fyra stycken 400 metersintervaller medan han sussade sött. STÖRT jobbigt var det, även om fyra intervaller kanske kan tyckas lite futtigt. Det var ju ungefär hundra evigheter sedan jag sprang med vagnen också så bara dit- och hemturen på totalt 7 km var jobbig enough.
Med ett hundratal benböj och utfall som avslutning man kan nog misstänka att jag kommer känna mig väl värd en vilodag i morgon. Nu gröt- och äggmackelunch medan bebben sover fortsatt sött i vagnen - totalt ovetandes om att han sussat i en skogsbacke typ halva napet. Gosfisen.