Igår och idag var första gången på vad som verkligen känns som evigheter sedan jag inte tände massa ljus vid frukostbordet. Det finns liksom inget behov när vardagsrummet fullkomligt badar i solsken…som vi längtat! Jag försöker att vara en sån som inte lägger så mycket energi på att bedrövas över vädret, men de senaste veckorna medger jag att det har varit svårt. I lördags då vi firade dop var det nästan värst hittills med snudd på stormbyar, vågrätt regn och den mörkgråaste himlen möjligt! Många gäster påpekade det faktum att det var ungefär nästan samma väder som förra gången den delen av släkten var på dop, för i runda slängar två år sedan då Knuttes kusin döptes. En annan hade dock lite annat för sig just den dagen, typ att försöka avverka 42 195 meter springeri utan att blåsa ner i Riddarfjärden och kola vippen. Med den upplevelsen i bakhuvudet kunde jag ändå känna att lördagens väder var lite småmysigt, vi var ju faktiskt bara inomhus och umgicks. Det är verkligen grymt att haft turen att få springa Stockholm Marathon 2012 - alla väderupplevelser är fisar i rymden jämfört med vad man upplevde den dagen!!
Hur som, dopdagen var helt fantastiskt! Vi är så himla nöjda som man bara kan bli och det känns som att de flesta andra också hade en fin dag. Huvudpersonen var så glad så glad hela hela tiden (sprattlade som en liten fisk när mostern spillde upp dopvattnet i funten - det skvalade ju så som när det vankas badkarsbad! Han blev nog lite besviken när det bara var huvudsvålen som blöttes ner…), ceremonin var vacker och stämningsfull (Debbsan sjöng! Så glad för det. Vem du än är och För kärlekens skull…jo lite blöt i ögonvrån blev en allt!), smörgåstårtorna räckte gott och gofikat i temat choklad var smarrigt. På kvällningen samlades vi alla hemma hos oss och vi beställde hem en trave famijepizzor som vi sliceade upp och slängde ut, serverade lite passande drycker och mängder med smågodis. Oerhört bekvämt och himla gott och trevligt. Lillen var minst lika glad på kvällen som på dagen och hade nog gärna stängt festen men kastade ändå in handduken tillslut. Vi andra höll ut till kockan två ungefär och dagen efter avrundade vi alltihop med hotellfrukost (-brunch). En underbar och minnesvärd helg! Lite synd att han vi firade inte kommer komma ihåg nåt kanske, men jag ska skriva ner allt i detalj så han får läsa sen.
Bild jätteprivat och får ej användas av någon annan (varför någon nu skulle vilja det...). Och jodå - han hade spetsklänning i krykan men är faktiskt mer en body & jeans-snubbe.